Staten pumpar in pengar i SAS.

En sak jag aldrig har anklagat Maud Olofsson för är att hon är konsekvent. Näringsdepartementet har pumpat in 2 miljarder i SAS på kort tid, nu ska SAS säga upp 650 personer och framtidsutsikterna är osäkra. Någon intresserad köpare för SAS finns inte.

Lågprisflygbolagens branschorganisation ELFAA planerar att anmäla SAS nyemission till EU-kommissionen.
– Det handlar om olagligt statligt stöd. Ingen privat investerare skulle stoppa in så mycket pengar som svenska regeringen planerar att göra, säger Oliver Aust, kommunikationsdirektör på lågprisflygbolaget Easyjet till affärssajten E 24

Och varför tänker jag gör svenska staten detta mot SAS när dom gjorde tvärtom gentemot SAAB? Jag tycker inte att svenska staten ska äga bolag som inte klarar att gå med vinst. Svenska staten ska inte heller motverka konkurrens. Som Jinge uttrycker det:

Personligen tycker jag att staten ska äga infrastrukturen, och då menar jag vatten och kraftproduktion, vägnät för både bil och järnväg, men vad man därutöver bör äga är en fråga som tål att diskutera.

Staten ska äga infrastrukturen som gör att företag kan konkurrera på samma villkor. De ska göra regelverk för att gynna slutkonsumenterna med en balans som gör att man ska kunna tjäna pengar på sitt företag.

Företag som under flera år har gått med stora förluster ska man inte hålla vid liv. Marknaden kommer att fylla tomrummet efter SAS låt den göra det...

DN123, SvD123, AB123

Är det självklart med EMU och Euro.n?

I SvD läser jag en debatt artikel av nationalekonom Stefan De Vylder:

Den senaste utvecklingen har med råge bekräftat EMU-skeptikernas farhågor, och vi kan idag besvara en rad frågor som diskuterades i samband med Sveriges EMU-omröstning:

• Är det förenat med höga samhällsekonomiska kostnader att, i likhet med Sverige, stå utanför EMU? Nej.

• Är EMU en optimal valutaunion? Nej.

• Innebär det faktum att valutaunionens ekonomier går i otakt att EMU-samarbetet utsätts för stora spänningar? Ja.

• Innebär den gemensamma penningpolitiken i en valutaunion att risken för fastighetsbubblor minskar? Nej. Det var inte minst den låga räntan som gjorde att länder vars ekonomier borde ha kylts av med hjälp av en hög ränta, såsom Irland, Grekland och Spanien åren 2002–2007, utvecklade bubblor som sedan sprack.

• Har EMU-medlemskap varit en garant mot att länder vansköter sina ekonomier? Nej. Snarare tvärtom: Flera EMU-länder kunde år efter år finansiera enorma bytesbalansunderskott utan att straffas av vare sig EU-kommissionen eller världens finansmarknader.

• Är stora valutor en trygg försäkring mot finanskriser? Nej. Ingen kan hävda att finanskrisen varit lindrigare i världens största valutaområden USA och EMU än i resten av världen.

• Kan även länder med egen valuta drabbas av allvarliga kriser? Ja, självfallet. Men krishanteringen underlättas om den egna valutan kan fungera som stötdämpare.

Eftersom svaren på dessa frågor idag framstår som uppenbara har ledande förespråkare för ett svenskt medlemskap i EMU bytt taktik. Att gå med i EMU framställs inte längre som räddningen för svensk ekonomi utan som ett uttryck för solidaritet med de länder som har det svårt.

  Måste erkänna att jag röstade för EMU i valet och alltid varit en förespråkare för samarbetet. Dock så har den ekonomiska krisen gjort att jag har börjat fundera lite på hur säker jag är i min åsikt. Inte jättesäker har jag kommit fram till. Rentav ambivalent. Efter att idag läst De Vylders debattartikel har jag blivit ännu mera osäker. Argumentet att gå med i EMU för att hjälpa andra länder som har det svårt tycker jag inte är helt OK. Grekland som har fifflat med budgetar och bytesbalans(DN) varför skulle vi lägga pengar på att hjälpa länder som inte har skött sin ekonomi? Det är ju en sak att hjälpa någon som har kommit i kläm utan egen skuld. Men att hjälpa länder som har fuskat och medvetet struntat i EMU-samarbetets regler, det är en helt annan sak.

Kanske är det så att ensam är stark i just valutapolitik?

DN1234

Ukraina vill tillbaka till den Ryska "tryggheten"

I förra valet var det den orangea revolutionen folket reste sig och demonstrerade mot den Ryskvänliga Viktor Janukovytj och det uppenbara valfusket som gjort honom till valsegrare. Efter flera månaders demonstrationer runt om i Ukraina ändrades valutgången och den västvänliga Viktor Jusjtjenko utropades till segrare och svors in som president Januari 2005. Då blåste förändringens vindar på Kievs gator. Västvärlden hurrade högt åt Ukrainas fredliga steg in i demokratin, bort från Rysslands skyddande hand. NATO talade om att Ukraina (liksom Georgien) skulle kunna bli medlem. Viktor Jusjtjenko tillsatte Julia Tymosjenko och gav henne uppdrag att bilda regering.

Nu fem år senare läget helt annorlunda. Ukraina befinner sig efter efter flera års kraftig uppgång och tillväxt nu på ruinens brant. Hjälten från den orangea revolutionen Viktor Jusjtjenko sitter övergiven och bortglömd i presidentpalatset i Kiev. De senaste åren har kantats av politiska kriser och öppna bråk mellan Presidenten Jusjtjenko och Premiärministern Tymosjenko. De har skyllt på varandra för landets kollaps. Bristen på samarbete och därav styrningen har varit tongivande. 4 miljoner har mist sina jobb och 40% av alla arbetande har fått reduserad lön som följd av den ekonomiska krisen.

Ryssland har utnyttjat kaoset i Ukrainsk inrikespolitik och Viktor Janukovytj har kunnat plock hem enkla poäng med påminnelser om "stabiliteten" som ett nära samarbete med Ryssland ger. Genom att stänga av gasen till Ukraina visade Ryssland hur tätt sammankopplade de båda länderna är.

Nu har det alltså varit val igen Viktor Janukovytj har vunnit "igen". Den här gången är det Tymosjenko som vägrar finna sig besegrad(DN). Även denna gång anklagas Janukovytj för valfusk. Fast denna gång inte alls i samma omfattning. Folket har vänt sig mot det framåtsträvande och västvänliga och tillbaka mot den välbekanta "tryggheten" i Rysslands famn. Den här gången hörs inga fördömanden från väst. EU och USA anser att valet är korrekt. **Carl Bildt gratulerar till ett väl genomfört val**

Ukraina provade på kapitalismen det varade en kort stund folk hade framtidstro var lyckliga och solade första gången när Rysslands skugga inte låg över landet. Nu är som tillbaka, några blåmärken och lärdomar rikare. Vladimir Putin vann den här gången. En seger som kommer få flera forna Sovjetstater att tänka både en och två gånger innan dom dom vågar klippa navelsträngen och lämna björnens "trygga famn".

DN2, SvD

Frankrike + Ryssland = Sant

DN skriver igår kväll:

Frankrike försvarade på måndagen sitt beslut att sälja ett 21.300 ton tungt krigsfartyg till Ryssland, trots internationell oro.

Beslutet kommer efter flera månaders överläggningar i Frankrike, men president Nicolas Sarkozy försvarar försäljningen.

– Om vi inte behandlar Ryssland som en partner kan vi heller inte förvänta oss att landet ska bete sig som en sådan.
En tjänsteman vid det franska försvarsdepartementet uppger för tidningen Le Monde att man även fått in en ny förfrågan om köp av ytterligare tre krigsfartyg.

Detta är tydligen den första vapenaffären mellan Ryssland och en medlemsnation i NATO. Anledningen att det är så kontroversiellt är Rysslands aggressioner mot Georgien 2008. Georgien som väldigt gärna ville bli medlem i NATO innan kriget bröt ut. Men NATO tog bort sin hand från Georgien i samband med Rysslands invasion.

Lite märkligt är det att det är just Frankrike med Sarkozy i täten som väljer att sälja till Ryssland då just Sarkozy var den som spelade det politiska spelet mot Ryssland under kriget 2008.

Detta är bara den senaste vapenaffären som DN rapporterat om under kort tid tidigare handlade det om USA och Taiwan och Ryssland och Libyen. Både Ryssland och Kina tar mer och mer plats i världspolitiken nu när USA.s makt minskar. USA som fortfarande är mäktigast sett till militär har nu världens största budgetunderskott och statsskuld. Man skulle kunna säga att USA lever på socialen en behåller sin extravaganta livsstil och roll som "världspolis" frågan är hur länge dom lyckas hålla uppe fasaden.

Rektorns svar om Eva Lundgren

Tro det eller ej, men idag fick jag svar på mailet jag skickade till Uppsala Universitets rektor Anders Hallberg.

Hej, tack för ditt e-postmeddelande ang. professor Eva Lundgrens artikel.

Nedan följer rektors svar på din skrivelse;

Att en professor vid Uppsala universitet deltar i samhällsdebatten är en naturlig del av den så kallade tredje uppgiften. Detta innebär att våra forskare och lärare förväntas medverka i sammanhang utanför lärosätet, till exempel genom att skriva debattartiklar. Som rektor varken kan eller vill jag ha synpunkter på de uppfattningar som någon av Uppsala universitets anställda framför i dessa sammanhang. Yttrandefriheten gäller självklart i Sverige. Den som deltar i den offentliga debatten måste själv bemöta all eventuell saklig kritik.

Vid Uppsala universitet följer vi självklart de regler och förordningar som gäller vid tillsättningar av tjänster. Vid tillsättning av en professorstjänst är förfarandet synnerligen grundligt i vetenskapligt och pedagogiskt hänseende. Alla sökande bedöms av kvalificerade vetenskapligt sakkunniga.

När en uppsalaprofessor deltar i det offentliga samtalet gör hon eller han detta i sitt eget namn. Hon eller han företräder inte Uppsala universitet eller sina kollegor. Det är helt som det ska i ett land med grundlagsfäst yttrandefrihet. Det är sedan upp till var och en att förhålla sig till innehållet i den debatt som för tillfället pågår.

På rektors uppdrag

Camilla Lööw Lundin

Universitetsjurist

 Välskrivet av Camilla för rektorns räkning. Tydligt att dom har fått en hel del mail och nu författat detta standarssvar.

Farorna med radikalfeminismen

Eva Lundgren's debattartikel aka. hets mot folkgrupp har gjort mig riktigt upprörd. Det är synd om den feminismen att dom har sin militanta radikalfeministgruppering som förstör arbetet som dom försöker uppnå. Åsikter som Rosenbergs och Lundgrens hoppas jag de flesta tar avstånd från. Men vem kommer inte ihåg:



Om detta tillsammans med Lundgrens och Rosenbergs starka åsikter är ansiktet utåt för feminismen så kan det inte gå bra.

Jag vill absolut inte förknippas med dessa "feminister".  I framtiden kommer jag kalla mig antifeminist som jag ser det en väldigt sund syn på det hela. Jämställdhet till alla oavsett kön och inga könsspecifika lagar.

Eva Lundgren & Josef Göbbels

Efter att ha läst Eva Lundgrens debattartikel "När ska vi erkänna att polismästaren bara är som andra män" på Newsmill bestämde jag mig för att maila till Uppsala Universitets rektor. Så här skrev jag:

"

Uppsala Universitet - Rektor Anders Hallberg

Hej Anders,

Efter att idag ha läst Eva Lundgrens "artikel" på Newsmill idag kände jag att jag måste ha reda på hur ni har tänkt när ni har tagit in henne på en professur. Vad är nästa steg att plocka in Nazister som rasforskare? Om man byter ut ordet "man/män osv" i Evas artikel går det att jämföra med propaganda skriven av Göbbels under 30- och 40-talet. Är det var ert universitet står för?

Jag är arg, ledsen, stött. besviken hur kan ni tillåta att man utnyttjar ert namn för att föda ett hat riktat inte mot några få skyldiga utan mot en hel grupp människor. Jag tycker det är helt fruktansvärt.

En ursäkt och en förklaring tycker jag är det minsta man kan kräva från ert håll.

Mvh
XXXX XX

Mailadressen till Anders Hallberg är rektor@uu.se om ni vill förmedla något.

Zac skriver oxå om manshatet
Ann Helena Rudberg har gjort som jag
Aktivarum skriver utmärkt om detta 

Knuff