Att bli pappa.

För 9 veckor sedan blev jag pappa till en liten flicka. Jag trodde nog inte att det skulle hända mig men det gjorde det och det är underbart.

Men hur hamnade jag här då? Ja du, förra sommaren var en härlig tid då blommorna blommade o bina surrade;) 6 veckor senare tyckte vi det var väldigt konstigt att den där perioden inte hade kommit. Man kan tycka att 6 veckor är en lång tid, man borde nog märka en sådan sak tidigare, och det gjorde vi. Vi väntade bara med att göra testet, vi pratade om det, om hur det faktiskt inte kunde vara på något annat vis. Hur vi skulle göra med uppfostring osv. oskyldigt prat som nog ingen av oss trodde faktiskt var sant.

Så kom då det oundvikliga, vi gjorde ett test. Inget sånt där kissa på en pinne o vänta på 1 streck, 2 streck, plus, minus osv. vi tog ett flådigt digitalt test. Kom hem lite nervösa, nu eller sen? "Vi gör det direkt så vet vi sen"... sagt o gjort, jag väntar utanför, hon går in. Tar väl 20 sekunder... hon öppnar dörren. Jag säger "då är det bara att vänta då"(står på paketet att det tar 1-2 minuter innan det ska hända något)... "nej det behövs inte. Vi ska ha barn." det räckte med 2 droppar så pep det direkt. Jo man kan väl säga att vi inte tvivlade på resulatatet:D Vi blev båda väldigt glada, vilket kändes som en stor lättnad.

Vad gör vi nu då? Ja även om vi redan innan testet var ganska säkra så blev det nu väldigt verkligt. det var ingen av oss som var beredd på att det här skulle hända. Att det kunde hända krävs ju ingen raketforskare att räkna ut, men det var ju ändå inte planerat. Så vad gör vi? Ja uppenbarligen av titeln valde vi att fortsätta, vi kände att det var rätt. första reaktionen från oss båda var lycka till att börja med, sen tog det en del tid att överväga saker o ting. vi var båda ganska nyligen singla. Hur gör man med Boende, bil, barnsaker det är en hel del att förbereda när man ska skaffa barn. Dom flesta brukar ju planera en sån här stor sak. Förbereda, spara ihop buffert, skaffa hus, större lägenhet osv. det fanns ju en hel det att ta tag i och 9 månader kan gå ganska fort...

Ganska snart märkte vi av gravideteten. Från vecka 6 fram till vecka 25 var min kära sambo konstant illamående. Ni som varit med om det vet ni andra kan bara hoppas på att slippa.

fortsättning följer...

Så vad skriver man egentligen i sitt första inlägg??

Jag är ingen bloggare... Hmm så vad e de jag håller på med då? Bloggare har i min värld tidigare bara väckt förakt, nej det var för starkt... bloggare har inte betytt någonting, har varit likgiltig. Så vad e det då som får mig att testa detta moderna mirakel? har på senare tid läst i en blogg, flera faktiskt och man får ju vad man letar efter. Vill man hitta någon som tycker si eller så är det bara att söka.. "Det finns idioter till allt" som någon har sagt. O de e ju sant, jag e troligtvis en av dom ur någons synvinkel. Men det är väl det som är charmen med bloggandet.

Man skulle nog kunna likna det vid Speakers Corner i London, ett forum för demokrati. Sen kanske man blir avlyssnad o registrerad på vägen.. "All for the greater g$$d". Men jag har bestämt att jag ska ställa mig på pallen där i parken o berätta hur jag ser på saker och ting. Sen om någon vill läsa, vem vet.. Men det e inte det som känns viktigt för mig. Jag fick helt enkelt bara lust att skriva.

//MadMan