onsdag 26 januari 2011

Nya vapenaffärer, USA tittar på.

Jag skrev för ett år sen om att Ryssland och Frankrike gjorde vapenaffärer ihop. Nu var det dags igen, di.se rapporterar:

Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Rysslands vice premiärminister Igor Setjin undertecknade på tisdagen avtalet om ett franskt bygge av fyra helikopterhangarfartyg för rysk räkning.

Den här gången är det alltså 4 fartyg som kan bära 16 helikoptrar vardera. En avsevärd styrka eftersom de ryska helikoptrarna håller väldigt hög standard. Ryssland kommer troligtvis sätta in dessa fartyg i Stilla havet och runt nordpolen där det pågår en ny guldrusch om de ofantliga naturtillgångar som tgros finnas under isen på havets botten..

En vapenaffär av det här slaget hade självklart inte varit möjlig för bara några år sedan. Men USAs makt över sina NATO kollegor sjunker lika fort som deras statsskuld växer verkar det som. Herr Sarkozy är inte sen på att ta för sig.

klippet har inte jättemycket med ovan att göra men men.. ryssen kommer;))

o pajasen fortsätter..

Italiens Berlusconi har tydligen gjort bort sig igen. Hur italienarna har kunnat rösta honom till makten i flera omgångar trots otaliga skandaler har jag som svensk svårt att förstå. Någon som helt öppet ser ner på kvinnor hade med rätta inte haft något i svensk politik att göra oavsett rikedom. Att han kontrollerar stor del av Italiens media hjälper ju så klart till. Men förklaringen kan inte vara så "enkel". Visst han kontrollerar media, men det finns det flera som gör på ett betydligt mer hårdhänt vis, men som ändå blivit avsatta. Varför blev italienarna så avtrubbade att dom inte bryr sig om vem som styr deras land? Varför bryr dom sig inte mer om omvärldens syn på deras land? Berlusconi står för in princip alla värderingar som man inte bör ha i Sverige. Detta har gjort honom till Italiens rikaste och mäktigaste man... svårt att greppa. Vad hände? Videocrazy nedan försöker förklara en del..

onsdag 10 februari 2010

Staten pumpar in pengar i SAS.

En sak jag aldrig har anklagat Maud Olofsson för är att hon är konsekvent. Näringsdepartementet har pumpat in 2 miljarder i SAS på kort tid, nu ska SAS säga upp 650 personer och framtidsutsikterna är osäkra. Någon intresserad köpare för SAS finns inte.
Lågprisflygbolagens branschorganisation ELFAA planerar att anmäla SAS nyemission till EU-kommissionen.
– Det handlar om olagligt statligt stöd. Ingen privat investerare skulle stoppa in så mycket pengar som svenska regeringen planerar att göra, säger Oliver Aust, kommunikationsdirektör på lågprisflygbolaget Easyjet till affärssajten E 24
Och varför tänker jag gör svenska staten detta mot SAS när dom gjorde tvärtom gentemot SAAB? Jag tycker inte att svenska staten ska äga bolag som inte klarar att gå med vinst. Svenska staten ska inte heller motverka konkurrens. Som Jinge uttrycker det:

Personligen tycker jag att staten ska äga infrastrukturen, och då menar jag vatten och kraftproduktion, vägnät för både bil och järnväg, men vad man därutöver bör äga är en fråga som tål att diskutera.
Staten ska äga infrastrukturen som gör att företag kan konkurrera på samma villkor. De ska göra regelverk för att gynna slutkonsumenterna med en balans som gör att man ska kunna tjäna pengar på sitt företag.

Företag som under flera år har gått med stora förluster ska man inte hålla vid liv. Marknaden kommer att fylla tomrummet efter SAS låt den göra det...

DN123, SvD123, AB123

Är det självklart med EMU och Euro.n?

I SvD läser jag en debatt artikel av nationalekonom Stefan De Vylder:
Den senaste utvecklingen har med råge bekräftat EMU-skeptikernas farhågor, och vi kan idag besvara en rad frågor som diskuterades i samband med Sveriges EMU-omröstning:

• Är det förenat med höga samhällsekonomiska kostnader att, i likhet med Sverige, stå utanför EMU? Nej.

• Är EMU en optimal valutaunion? Nej.

• Innebär det faktum att valutaunionens ekonomier går i otakt att EMU-samarbetet utsätts för stora spänningar? Ja.

• Innebär den gemensamma penningpolitiken i en valutaunion att risken för fastighetsbubblor minskar? Nej. Det var inte minst den låga räntan som gjorde att länder vars ekonomier borde ha kylts av med hjälp av en hög ränta, såsom Irland, Grekland och Spanien åren 2002–2007, utvecklade bubblor som sedan sprack.

• Har EMU-medlemskap varit en garant mot att länder vansköter sina ekonomier? Nej. Snarare tvärtom: Flera EMU-länder kunde år efter år finansiera enorma bytesbalansunderskott utan att straffas av vare sig EU-kommissionen eller världens finansmarknader.

• Är stora valutor en trygg försäkring mot finanskriser? Nej. Ingen kan hävda att finanskrisen varit lindrigare i världens största valutaområden USA och EMU än i resten av världen.

• Kan även länder med egen valuta drabbas av allvarliga kriser? Ja, självfallet. Men krishanteringen underlättas om den egna valutan kan fungera som stötdämpare.

Eftersom svaren på dessa frågor idag framstår som uppenbara har ledande förespråkare för ett svenskt medlemskap i EMU bytt taktik. Att gå med i EMU framställs inte längre som räddningen för svensk ekonomi utan som ett uttryck för solidaritet med de länder som har det svårt.
  Måste erkänna att jag röstade för EMU i valet och alltid varit en förespråkare för samarbetet. Dock så har den ekonomiska krisen gjort att jag har börjat fundera lite på hur säker jag är i min åsikt. Inte jättesäker har jag kommit fram till. Rentav ambivalent. Efter att idag läst De Vylders debattartikel har jag blivit ännu mera osäker. Argumentet att gå med i EMU för att hjälpa andra länder som har det svårt tycker jag inte är helt OK. Grekland som har fifflat med budgetar och bytesbalans(DN) varför skulle vi lägga pengar på att hjälpa länder som inte har skött sin ekonomi? Det är ju en sak att hjälpa någon som har kommit i kläm utan egen skuld. Men att hjälpa länder som har fuskat och medvetet struntat i EMU-samarbetets regler, det är en helt annan sak.

Kanske är det så att ensam är stark i just valutapolitik?

DN1234

tisdag 9 februari 2010

Ukraina vill tillbaka till den Ryska "tryggheten"

I förra valet var det den orangea revolutionen folket reste sig och demonstrerade mot den Ryskvänliga Viktor Janukovytj och det uppenbara valfusket som gjort honom till valsegrare. Efter flera månaders demonstrationer runt om i Ukraina ändrades valutgången och den västvänliga Viktor Jusjtjenko utropades till segrare och svors in som president Januari 2005. Då blåste förändringens vindar på Kievs gator. Västvärlden hurrade högt åt Ukrainas fredliga steg in i demokratin, bort från Rysslands skyddande hand. NATO talade om att Ukraina (liksom Georgien) skulle kunna bli medlem. Viktor Jusjtjenko tillsatte Julia Tymosjenko och gav henne uppdrag att bilda regering.

Nu fem år senare läget helt annorlunda. Ukraina befinner sig efter efter flera års kraftig uppgång och tillväxt nu på ruinens brant. Hjälten från den orangea revolutionen Viktor Jusjtjenko sitter övergiven och bortglömd i presidentpalatset i Kiev. De senaste åren har kantats av politiska kriser och öppna bråk mellan Presidenten Jusjtjenko och Premiärministern Tymosjenko. De har skyllt på varandra för landets kollaps. Bristen på samarbete och därav styrningen har varit tongivande. 4 miljoner har mist sina jobb och 40% av alla arbetande har fått reduserad lön som följd av den ekonomiska krisen.

Ryssland har utnyttjat kaoset i Ukrainsk inrikespolitik och Viktor Janukovytj har kunnat plock hem enkla poäng med påminnelser om "stabiliteten" som ett nära samarbete med Ryssland ger. Genom att stänga av gasen till Ukraina visade Ryssland hur tätt sammankopplade de båda länderna är.

Nu har det alltså varit val igen Viktor Janukovytj har vunnit "igen". Den här gången är det Tymosjenko som vägrar finna sig besegrad(DN). Även denna gång anklagas Janukovytj för valfusk. Fast denna gång inte alls i samma omfattning. Folket har vänt sig mot det framåtsträvande och västvänliga och tillbaka mot den välbekanta "tryggheten" i Rysslands famn. Den här gången hörs inga fördömanden från väst. EU och USA anser att valet är korrekt. **Carl Bildt gratulerar till ett väl genomfört val**

Ukraina provade på kapitalismen det varade en kort stund folk hade framtidstro var lyckliga och solade första gången när Rysslands skugga inte låg över landet. Nu är som tillbaka, några blåmärken och lärdomar rikare. Vladimir Putin vann den här gången. En seger som kommer få flera forna Sovjetstater att tänka både en och två gånger innan dom dom vågar klippa navelsträngen och lämna björnens "trygga famn".

DN2, SvD
 
Copyright 2009 a MadMan's point of view. Powered by Blogger Blogger Templates create by Deluxe Templates. WP by Masterplan