Är det självklart med EMU och Euro.n?

I SvD läser jag en debatt artikel av nationalekonom Stefan De Vylder:

Den senaste utvecklingen har med råge bekräftat EMU-skeptikernas farhågor, och vi kan idag besvara en rad frågor som diskuterades i samband med Sveriges EMU-omröstning:

• Är det förenat med höga samhällsekonomiska kostnader att, i likhet med Sverige, stå utanför EMU? Nej.

• Är EMU en optimal valutaunion? Nej.

• Innebär det faktum att valutaunionens ekonomier går i otakt att EMU-samarbetet utsätts för stora spänningar? Ja.

• Innebär den gemensamma penningpolitiken i en valutaunion att risken för fastighetsbubblor minskar? Nej. Det var inte minst den låga räntan som gjorde att länder vars ekonomier borde ha kylts av med hjälp av en hög ränta, såsom Irland, Grekland och Spanien åren 2002–2007, utvecklade bubblor som sedan sprack.

• Har EMU-medlemskap varit en garant mot att länder vansköter sina ekonomier? Nej. Snarare tvärtom: Flera EMU-länder kunde år efter år finansiera enorma bytesbalansunderskott utan att straffas av vare sig EU-kommissionen eller världens finansmarknader.

• Är stora valutor en trygg försäkring mot finanskriser? Nej. Ingen kan hävda att finanskrisen varit lindrigare i världens största valutaområden USA och EMU än i resten av världen.

• Kan även länder med egen valuta drabbas av allvarliga kriser? Ja, självfallet. Men krishanteringen underlättas om den egna valutan kan fungera som stötdämpare.

Eftersom svaren på dessa frågor idag framstår som uppenbara har ledande förespråkare för ett svenskt medlemskap i EMU bytt taktik. Att gå med i EMU framställs inte längre som räddningen för svensk ekonomi utan som ett uttryck för solidaritet med de länder som har det svårt.

  Måste erkänna att jag röstade för EMU i valet och alltid varit en förespråkare för samarbetet. Dock så har den ekonomiska krisen gjort att jag har börjat fundera lite på hur säker jag är i min åsikt. Inte jättesäker har jag kommit fram till. Rentav ambivalent. Efter att idag läst De Vylders debattartikel har jag blivit ännu mera osäker. Argumentet att gå med i EMU för att hjälpa andra länder som har det svårt tycker jag inte är helt OK. Grekland som har fifflat med budgetar och bytesbalans(DN) varför skulle vi lägga pengar på att hjälpa länder som inte har skött sin ekonomi? Det är ju en sak att hjälpa någon som har kommit i kläm utan egen skuld. Men att hjälpa länder som har fuskat och medvetet struntat i EMU-samarbetets regler, det är en helt annan sak.

Kanske är det så att ensam är stark i just valutapolitik?

DN1234