katastrof/sensationsjournalistik och medmänsklighet

Mycket nyhetsrapportering har i dagarna lagts på det fruktansvärda svinviruset som skördat över 150 dödsoffer över senaste veckorna.

Detta är ju när man tänker efter helt befängt.

Jag vill inte bagatellisera viruset, inte allt. Men för f-n sätt det lite i relation till övriga världen så är det ju nästan löjeväckande. Varje dag dör 16 000 barn i svält och det är "bara" barnen.

Det är olyckligt att "vi" i västvälden bara väljer att göra nyheter och bry oss om saker i vår absoluta närhet. Om det inte på ett direkt vis har inverkan på vår vardag är det inget att bry sig om

En jämförelse man kan göra är mediebevakningen tsunamikatastrofen i asien 2004. En verkligt hemsk händelse på alla vis, med mängder av döda och splittrade familjer. I flodvågskatastrofen beräknas ca 230.000 människor mist livet, därebland 534 svenskar. Efter den initiala chocken samlades enorma mängder pengar in till hjälpinsatser och återuppbyggnad. Förutom olika länders bidrag (däribland Sverige med 310 miljoner kr) så samlades det in över 50 miljarder från privatpersoner i västvärlden. Alla kände någon som kände någon som blivit drabbad. Efter bara någon månad kunde organisationer som röda korset säga, nej tack vi har samlat in pengar så att det räcker till all återuppbyggnad. Detta har väl aldrig tidigare hänt.

Jag kan bara dra slutsatsen att det var för all medial bevakning och att västerlänningar blev drabbade, som gjorde att man kunde dra in pengarna som behövdes för alla hjälpinsatser. Det är fantastiskt hur många människors "små" bidrag kan hjälpa få en region få fötter så fort som syd ost asien.

Året efter 2005 skakades asien återigen as en stor katastrof en jordbävning i Pakistan som krävde 85.000 människors liv och över 100.000 skadade. Ytterligare tusentals dog i tält i den kallaste vintern som drabbat Pakistan på årtionden för att hjälporganistationenrna inte kunde samla ihop tillräckligt med pengar. De länder som lovade ge pengar fullföljde inte sina åtaganden. De privata insamlingarna var av väldigt liten skala.

Det är ju förskräckligt när man tänker på det. Om alla hade haft samma engagemang, samma välvilja mot människorna i Pakistan som dom i Thailand hade tiotusentals liv kunnat räddas och en urfattig region hade kunnat återuppbyggas och få nytt liv. Istället är dom nu dömda till hårda liv i total fattigdom utan möjlighet att kunna återuppbygga sina hem eller sina liv.

Det kanske är ett hårt sätt att se på saken, men om vi inte själva är drabbade på något vis är tyvärr vi människor väldigt obenägna att sträcka ut en hand och hjälpa våra medmänniskor.

Gen en gåva till Rädda barnen, Röda korset, SOS Barnbyar eller någon annan organisation som hjälper de som behöver det.

DN 12345678, SvD 12345678910, Sydsvenskan 1, AB 123, Dagen 12