Sista delen av graviditeten

Jag e riktigt dålig på att få tid att skriva i den här bloggen.. Tur att ingen läser;)

Vad hände sen då? Jag glömde nog några saker. Ungefär i vecka 20 är det jul. Jag firar jul med min familj och åkte dagen efter upp till Norrland för att träffa svärföräldrarna första gången. Lite skum känsla att träffa sina svärföräldrar för första gången när man ska bli pappa till deras första barnbarn:D Hur som helst gick det väldigt bra, samtalet flöt på direkt. Hennes far e galet sportintresserad så det var lätt att hitta gemensamma värderingar. Vi var uppe i 4 dagar och det var mycket mysigt. Julen i Jönköping hade varit helt utan snö så det var underbart att komma upp till en vit jul. Att dom hade ett hus vid vattnet skadade ju inte heller. Passade på att åka lite skridskor i viken.

Den sista delen av graviditeten var lite lättare än den första. Min kära sambo mådde bara illa halva dagarna. Fram i vecka 20-22 kunde jag känna hur knodden rörde sig där inne i magen. En helt surealistisk upplevelse, det blev mer verkligt men ändå inte. Det var också ungefär här som vi gjorde vårt ultraljud. Ultraljudet var bland det häftigaste jag varit med om. Vi går in i ett litet rum. På med kletet på magen fram med den lilla apparaten o helt plötsligt hör man hur knodds hjärta slår. Men inte bara det man ser också hur det slår. Läkaren zoomade till och med in hjärtat så att man såg förmaken och kammrarna till och med klaffarna såg man röra sig. Men vi fick inte reda på kön. Dom hade policy att inte berätta, men vi hade ändå inte velat veta..

När vi närmade oss vecka 30 blev min sambo sjukskriven. Situationen på jobbet var inte hållbar. Hon höll på att stressa ihjäl sig. Dom hade fortfarande inte skaffat någon vikarie osv. Sjukskrivningen blev ett verkligt lyft. Innan hade min sambo varit tvungen att llägga all den lilla kraft hon hade på att vara en fungerande människa på arbetet. Nu när hon kunde varava ner och ta hand om sig själv började det sakta bli bättre.

Ni män som varit med om detta vet att det är en hel del att stå i när man har en flickvän/sambo/fru som har en jobbig graviditet. Och det är ingen som frågar hur det är med dig. Alla frågar henne hur det går, hur hon mår, om det är jobbigt, hur det känns osv. men det faktum att det är väldigt om inte lika jobbigt för dig är det ingen som tar hänsyn till. Jag skötte allt i vårt hem, städa, diska, tvätta, laga mat, handla missförstå mig rätt de e inte så att jag e sur för att jag gjorde allt. Men det hade varit kul om någon hade uppmärksammat det. Den enda som vet vad jag gjorde är min sambo o det är väl egenteligen allt som räknas.

När vi hade passerat vecka 30 drog det igång ordentligt med informationsträffar, kontroller och möten. Vi var på en stor informationsträff på Ryhov(sjukhuset) säkert 400 pers på plats. Barnmorskorna passade på att säga att vi skulle få barn under "högsäsong" så jag kunde inte räkna med att kunna sova över på BB, vi kunde inte ens räkna med att få plats för förlossning på ryhov utan skulle kanske bli tvungna att åka flera mil till nästa sjukhus. Det är ju rätt sak att säga till nervösa förstagångsföräldrar..

snart var det dags...